Det är så tomt utan dig.

Tänk dig att gå runt varje dag och känna att din ena halva saknas. En vänsterfot men ingen höger, fem fingrar, ett öga.

Halvt hjärta.

Du räknar minuter, försöker göra så tiden går. Men så fort du blir rastlös faller tankarna på samma sak.

Du glömmer bort hur han känns. Kan bara se han på bild.

Snart är det över, en liten bit kvar. Och vi ska klara det tillsammans.

Jag längtar tills vi kan säga att vi klarade det.

Fan vad bra vi är